Linsen är den genomskinliga, flexibla strukturen bakom pupillen som fokuserar ljus på näthinnan. Genom att ändra form gör den att ögat kan bilda en skarp bild av föremål på olika avstånd.

Ackommodation är processen att justera linsen. För nära föremål drar sig ciliarmusklerna samman, vilket gör att linsen blir tjockare och mer böjd; för avlägsna föremål slappnar musklerna av och linsen plattas ut. Förmågan att ackommodera minskar med åldern när linsen hårdnar, vilket leder till tillståndet som kallas presbyopi. Katarakt – grumling av linsen – är en vanlig orsak till synnedsättning hos äldre vuxna och kan behandlas genom kirurgisk ersättning mot en konstgjord lins.

Linsen bidrar med merparten av ögats variabla fokuseringsförmåga; hornhinnan står för merparten av den fasta brytningsförmågan. Tillsammans bildar de en tydlig bild på näthinnan under ett brett spektrum av betraktningsavstånd. Optiska brister i linsen, såsom sfärisk och kromatisk aberration, kompenseras delvis av den neurala bearbetning som följer.

När du flyttar blicken från en avlägsen horisont till en närliggande sida, är linsen den struktur som håller båda bilderna skarpa.