En film spelas in. Filmmaterialet redigeras. Sedan graderas färgen. Färggradering är processen att ändra och förbättra färgen i en film. Det är inte samma sak som färgkorrigering, som korrigerar misstag och får bilderna att matcha. Gradering är kreativt. Det sätter stämningen, definierar utseendet och stöder berättelsen. En varm grad känns nostalgisk. En sval grad känns klinisk. En desaturerad grad känns dyster. Färgpaletten är en del av berättandet.

Processen använder programvara som DaVinci Resolve, Baselight eller Adobe Premiere. Färgläggaren justerar skuggor, mellantoner och högdagrar. De ändrar nyans, mättnad och luminans. De kan använda en uppslagstabell, eller LUT, för att ge filmen ett specifikt utseende. De kan isolera en färg, som en röd klänning, och få den att framträda tydligt. De kan skapa en delad ton, med varma högdagrar och kalla skuggor. Verktygen är kraftfulla och valmöjligheterna oändliga.

Färggradering är ofta osynlig. När det fungerar märker publiken det inte. De känner bara stämningen. När det misslyckas ser filmen gräll eller platt ut. Kolorist arbetar med filmfotografen och regissören för att definiera utseendet. Det är ett samarbetsprojekt, och det sker efter inspelningen, i mörkret i graderingsrummet.