Händelsehorisonten är den punkt utan återvändo runt ett svart hål. Korsa den, och ingenting kan undkomma, inte ens ljus. Det är inte en fysisk yta. Det finns ingen vägg, inget membran, inget tecken. Det är en gräns i rumtiden definierad av gravitationen.

Händelsehorisontens storlek beror på det svarta hålets massa. Schwarzschildradien, uppkallad efter Karl Schwarzschild, som löste Einsteins ekvationer för ett icke-roterande svart hål år 1916, är händelsehorisontens radie. För ett svart hål är solens massa cirka 3 kilometer. För det supermassiva svarta hålet i Vintergatans centrum är den cirka 12 miljoner kilometer.

Vid händelsehorisonten är flykthastigheten lika med ljusets hastighet. Allt som passerar den dras obevekligt inåt. Utifrån verkar ett objekt som faller in sakta ner och frysa vid horisonten, dess ljus rödförskjuts till glömska. Ur objektets perspektiv passerar det horisonten på ändlig tid och fortsätter mot singulariteten.

Händelsehorisonter är inte bara teoretiska. Event Horizon Telescope har avbildat skuggan av det svarta hålet i M87, och LIGO har upptäckt sammanslagningar av svarta hål. Båda bekräftar att händelsehorisonter existerar.