Ett svart hål är ett område i rumtiden där gravitationen är så stark att ingenting kan undkomma, inte ens ljus. Gränsen kallas händelsehorisonten. Korsa den, och det finns ingen väg tillbaka. Termen myntades på 1960-talet, men idén går tillbaka till 1700-talet, då John Michell och Pierre-Simon Laplace oberoende av varandra föreslog objekt så massiva att ljus inte kunde undkomma dem.

Svarta hål bildas när massiva stjärnor kollapsar i slutet av sina liv. Kärnan imploderar, och om den är tillräckligt tung kan ingen känd kraft stoppa kollapsen. Resultatet är en singularitet, en punkt med oändlig densitet, omgiven av en händelsehorisont. Svarta hål med stjärnmassor är några gånger solens massa. Supermassiva svarta hål, med miljontals till miljarder solmassor, finns i centrum av de flesta galaxer, inklusive vår.

De är inte helt svarta. Materia som faller in bildar en ackretionsskiva som strålar starkt. År 2019 tog Event Horizon Telescope den första bilden av ett svart håls skugga i galaxen M87. År 2015 detekterade LIGO gravitationsvågor från två svarta hål som sammanslogs, vilket bekräftade en förutsägelse om den allmänna relativitetsteorin som var ett sekel gammal.