Kompanjonsplantering är den jordbruks- och trädgårdsmetod där man odlar vissa växtarter tillsammans för ömsesidig nytta, såsom avskräckning mot skadedjur, förbättring av pollinering, näringsförsörjning eller skugga. Traditionella system inkluderar de tre systrarna inom indianskt jordbruk – majs, bönor och squash – där majs ger en spaljé för bönor, bönor fixerar kväve och squash skuggar ogräs. Andra klassiska kombinationer inkluderar ringblommor med tomater för att avskräcka nematoder, basilika med paprika och krasse med kålväxter för att fånga bladlöss. Vissa kombinationer är dock antagonistiska, såsom fänkål med de flesta grönsaker eller valnötsträd med många grödor. De vetenskapliga bevisen för kompanjonsplantering är blandade: vissa effekter är väl dokumenterade, såsom fällodling och tillförsel av blomresurser för nyttiga insekter, medan andra förlitar sig på tradition och anekdoter. Modern forskning inom agroekologi och integrerat skadedjursbekämpning har förnyat intresset för kompanjonsplantering som ett verktyg för att minska bekämpningsmedel och öka den biologiska mångfalden på gårdar.