Att tala till handen är ett rakt på sak sätt att säga att du är klar med att lyssna. Talaren håller upp ena handen, med handflatan utåt, och framför frasen som en punkt. Gesten och orden skapar tillsammans en tydlig gräns.

Uttrycket nådde sin kulmen på 1990-talet och början av 2000-talet, ofta i kombination med att himla med ögonen eller vrida på axeln. Det var populärt i tonårskulturen och sitcoms som ett dramatiskt sätt att avsluta en oönskad konversation. I den fullständiga versionen lades ibland till "eftersom ansiktet inte vill höra det", även om den kortare formen räckte.

Idag känns frasen lite daterad, men folk känner fortfarande igen den omedelbart. Att använda den nuförtiden bär ofta på ett lager av ironi eller nostalgi. Någon kanske säger den skämtsamt bland vänner eller använder den med genuin slutsats när en diskussion har gått för långt.

Uttryckets kraft ligger i dess fysiska karaktär. Den uppräckta handen är en visuell barriär. Tillsammans med orden lämnar det föga utrymme för fortsatt diskussion. Vare sig det är lekfullt eller allvarligt är budskapet detsamma: den här konversationen är över.