Ödmjukhet är en blygsam syn på sin egen betydelse. Det är inte att tänka mindre på sig själv. Det är att tänka mindre på sig själv. Det är motsatsen till stolthet. I bibliska termer är ödmjukhet att erkänna sitt beroende av Gud. Det är att erkänna att allt man har är en gåva. Det är grunden för tron.

Jesus var en förebild för ödmjukhet. Han tvättade sina lärjungars fötter. Han ödmjukade sig genom att lyda dem ända till döden på korset. Han sa att den störste bland er skall vara er tjänare. Ödmjukhet är inte svaghet. Det är styrka under kontroll. Det är förmågan att tjäna utan att söka erkännande. Det är villigheten att erkänna misstag. Det är öppenheten för korrigering.

Ödmjukhet i skriften

• Ordspråksboken 11:2: Med ödmjukhet kommer visdom.
• Mika 6:8: Vandra ödmjukt med din Gud.
• Filipperbrevet 2:3: Håll andra viktigare än er själva.
• 1 Petrusbrevet 5:5: Gud står emot de högmodiga men de ödmjuka ger han nåd.
• Matteus 23:12: Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Ödmjukhet är kontraintuitivt. Världen belönar stolthet. Den belönar självreklam. Den belönar arrogans. Men Gud motsätter sig de stolta. Han ger nåd åt de ödmjuka. Ödmjukhet är vägen till visdom. Det är vägen till fred. Det är vägen till frälsning. En ödmjuk person kan lära sig. En ödmjuk person kan växa. En ödmjuk person kan användas av Gud. Stolthet förhindrar allt detta. Stolthet stänger sinnet. Stolthet förhärdar hjärtat. Stolthet förstör relationer. Ödmjukhet öppnar dörren. Den säger: Jag har inte alla svar. Den säger: Jag behöver hjälp. Den säger: Gud, var barmhärtig mot mig, en syndare. Den bönen är början på allt. Ödmjukhet är inte valfritt. Det är väsentligt. Det är själens hållning inför Gud.