Amnesi är minnesförlust. Det kan vara tillfälligt eller permanent, begränsat eller omfattande, och det tar sig flera olika former beroende på vilka minnessystem som är skadade.

Retrograd amnesi raderar minnen som bildats före sjukdomens debut; anterograd amnesi förhindrar bildandet av nya bestående minnen efteråt. Den berömda patienten HM, som genomgick bilateral borttagning av de mediala temporalloberna, behöll sitt liv före operationen och sin förmåga att lära sig nya motoriska färdigheter, men kunde inte minnas nya personer eller händelser i mer än några minuter. Denna dissociation bidrog till att etablera hippocampus speciella roll i deklarativt minne.

Orsakerna inkluderar huvudskada, stroke, långvarigt alkoholmissbruk, vissa infektioner och psykiskt trauma. Vid dissociativ amnesi är förlusten ofta selektiv och relaterad till stressiga händelser; organisk amnesi följer skadans anatomi. Återhämtningen, när den inträffar, är vanligtvis gradvis och ofullständig. Rehabilitering fokuserar på kompensatoriska strategier – externa hjälpmedel, rutiner och det intakta procedurella inlärningssystemet.

Amnesi utplånar inte jaget helt. Personlighet, färdigheter och känslomässiga preferenser lever ofta kvar även när berättelsen om ens förflutna inte gör det.