Exponeringstriangeln är en modell som visar hur bländare, slutartid och ISO samverkar för att bestämma exponeringen. Ändra ett värde och ändra ett annat för att hålla ljusstyrkan densamma. Var och en har en bieffekt. Bländaren påverkar skärpedjupet. Slutartiden påverkar rörelseoskärpa. ISO påverkar brus. Triangeln är inte en fysiklag. Det är ett undervisningsverktyg, och ett användbart sådant. Den hjälper fotografer att förstå de avvägningar som ingår i varje exponeringsbeslut.

De tre variablerna mäts i steg. Ett steg är en fördubbling eller halvering av ljusstyrkan. Bländarsteg är f/1.4, f/2, f/2.8, f/4 och så vidare. Slutartidssteg är 1/1000, 1/500, 1/250 och så vidare. ISO-steg är 100, 200, 400, 800 och så vidare. Om du flyttar ett steg i valfri riktning ändras exponeringen med en faktor två. Triangeln låter dig balansera dessa förändringar. Om du behöver en snabbare slutartid för att frysa rörelse kan du öppna bländaren eller höja ISO-talet för att kompensera. Om du behöver mer skärpedjup kan du bländaren minskas och slutaren ökas eller ISO-talet höjas.

Avvägningar i triangeln

• Bländare. Bredare bländare suddar ut bakgrunden.
• Slutartid. Långsammare hastigheter gör rörelse oskärpa.
• ISO. Högre ISO ger mer brus.

Exponeringstriangeln är inte en regel. Det är en karta. När du väl känner till territoriet kan du ignorera kartan och fotografera efter känsla.