Högt upphöjt land som är relativt platt på toppen står över det omgivande landskapet. En platå är den höga slätten, ofta avgränsad av branta sluttningar eller klippor. Platåer bildas genom höjning av stora jordskorpablock, vulkanisk ansamling eller differentiell erosion.

Den tibetanska platån, Coloradoplatån och Deccanplatån illustrerar variationen i storlekar och ursprung. Floder som skär in i platåer skapar djupa kanjoner. Klimatet på platåer är ofta svalare än lågland på samma latitud på grund av höjden.

Platåer kan utgöra hinder för transport men också erbjuda resurser som mineraler och betesmark. Deras branta kanter skapar dramatiska landskap. Geologer läser av berglagren som exponeras i platåklippor för att rekonstruera regional geologisk historia.

• Upphöjd, platt eller svagt böljande landform
• Avgränsad av brantare sluttningar
• Bildades genom landhöjning, vulkanism eller erosion
• Ofta dissekerad av kanjoner