Galaxer sprider sig inte jämnt över universum. De klumpar ihop sig i grupper och kluster, och kluster klumpar ihop sig i superkluster. En superkluster är en av de största strukturerna i universum, en stor samling galaxkluster som binds samman av gravitationen. Vintergatan är en del av Laniakea-superklustret, som innehåller cirka 100 000 galaxer och sträcker sig över 500 miljoner ljusår.

Superkluster är inte gravitationsbundet på samma sätt som stjärnhopar. De expanderar med universum, och deras medlemskluster kommer så småningom att glida isär. De hålls löst samman av mörk materia och gravitationsinflytandet från närliggande superkluster. Gränserna mellan superkluster är inte skarpa. De definieras av galaxernas flöde mot gravitationscentra.

Den största kända superhopen är Hercules-Corona Borealis Kinesiska muren, som sträcker sig över cirka 10 miljarder ljusår. Strukturer så stora är svåra att förklara med nuvarande kosmologiska modeller, som förutspår att universum borde vara mer enhetligt i de största skalorna. Skillnaden är ett aktivt forskningsområde.

Superkluster är användbara för att studera mörk materia och mörk energi. Deras fördelning och rörelse avslöjar hur gravitation och expansion konkurrerar på de största skalorna. De är den kosmiska vävens största knutar.