Uppmaning är en angelägen vädjan eller uppmuntran att göra det som är rätt. Det är mer än råd. Det är mer än undervisning. Det är en uppmaning till handling. Det uppmanar lyssnaren att förändras, att hålla ut, att lyda. Det finns genom hela Nya testamentet. Apostlarna uppmanade de troende att leva heliga liv, att älska varandra och att stå fasta i tron.

Uppmaning är en av de andliga gåvor som räknas upp i Romarbrevet 12. Vissa människor har gåvan att uppmuntra andra. De talar ord av tröst och utmaning. De bygger upp Kristi kropp. Det grekiska ordet är paraklesis. Det betyder uppmuntran, tröst och förmaning. Det är samma ord som används för den Helige Ande, Tröstaren. Uppmaning är en Andens tjänst.

Uppmaning i skriften

• Apostlagärningarna 2:40: Petrus uppmanade folket att bli frälsta.
• Romarbrevet 12:8: den som förmanar, i sin förmaning.
• 1 Timoteus 4:13: Var ivrig att förmana.
• Hebreerbrevet 3:13: Förmana varandra varje dag.
• Judas 3: Jag fann det nödvändigt att skriva för att förmana er.

Uppmaning behövs i kyrkan. Troende möter prövningar. De möter frestelser. De möter modfälldhet. De behöver någon som står vid deras sida. De behöver någon som säger: fortsätt. Ge inte upp. Du är inte ensam. Uppmaning är inte tjat. Det är inte tillrättavisning. Det är uppmuntran med ett syfte. Det är sanning talad i kärlek. Det är en gåva. Den bygger upp. Den stärker. Den håller tron ​​vid liv. Kyrkan behöver uppmanare. Människor som säger ifrån. Människor som uppmuntrar. Människor som inte låter sina bröder och systrar falla ifrån. Uppmaning är Andens röst i gemenskapen. Det är kallet att hålla ut. Det är kallet till helighet. Det är kallet till hopp.