Monastisism är ett religiöst levnadssätt där munkar lever i gemenskap. Ordet kommer från grekiskans monachos, som betyder ensam. Munkar drar sig tillbaka från världen. De ägnar sig åt bön. De ägnar sig åt arbete. De ägnar sig åt studier. De ägnar sig åt lydnad. De ägnar sig åt fattigdom. De ägnar sig åt kyskhet. De ägnar sig åt gemenskapen. De ägnar sig åt Gud. De ägnar sig åt monastisism.

Monastisism finns i många religioner. Inom kristendomen började den i Egypten på 300-talet. Antonius den store var den första munken. Han levde i öknen. Han bad och fastade. Han bekämpade demoner. Han inspirerade andra. Pachomius organiserade de första klostren. Basilius skrev den första klosterregeln. Benedictus skrev Benedictus regel. Den blev standarden i väst. Den betonade bön, arbete och gemenskap. Den betonade stabilitet, lydnad och omvändelse. Den betonade gästfrihet, ödmjukhet och kärlek. Den betonade monastisism.

Monasticism i religioner

• Kristendom: Benediktiner, franciskaner, dominikaner, jesuiter.
• Buddhism: munkar och nunnor, meditation, läror.
• Hinduism: sannyasa, försakelse, ashram.
• Jainism: munkar och nunnor, ahimsa, asketism.
• Islam: Sufiorder, zawiyas, dhikr.
• Taoism: kloster, celibat, meditation.

Monastisism är ett radikalt engagemang. Det är ett liv i avsägelse. Det är ett liv i hängivenhet. Det är ett liv i disciplin. Det är ett liv i bön. Det är ett liv i arbete. Det är ett liv i studier. Det är ett liv i lydnad. Det är ett liv i fattigdom. Det är ett liv i kyskhet. Det är ett liv i gemenskap. Det är ett liv i Gud. Det är ett liv i monastisism. Munken lämnar världen. Han går in i klostret. Han avlägger löften. Han bär en vanityt. Han följer en regel. Han ber i tiderna. Han arbetar med sina händer. Han studerar skrifterna. Han tjänar gemenskapen. Han söker Gud. Han finner Gud. Han blir Gud. Han blir helig. Han blir ett helgon. Han blir munk. Han blir monastisism. Ora et labora. Be och arbeta. Det är mottot. Det är regeln. Det är livet. Det är monastisism.