Den blinda fläcken är det område av synfältet som motsvarar den plats på näthinnan där synnerven lämnar ögat. Det finns inga fotoreceptorer vid den punkten, så allt ljus som faller dit producerar ingen signal.

Varje öga har sin egen blinda fläck, belägen cirka 15 grader mot den temporala sidan av synfältet. Under vanliga förhållanden märks inte mellanrummet. Hjärnan fyller i den saknade informationen från det omgivande mönstret och från motsvarande region i det andra ögat. Enkla demonstrationer – att sluta ett öga och flytta ett litet märke tills det försvinner – gör den blinda fläcken uppenbar. Det ifyllda området kan till och med anta bakgrundens färg eller textur, vilket visar att kompletteringen är en aktiv konstruktiv process.

Förekomsten av den blinda fläcken är en påminnelse om att perception inte är en passiv registrering av näthinnebilden. Synsystemet redigerar, interpolerar och stabiliserar insignalen innan den når medvetenhet. Patologiska skotom – blinda områden orsakade av sjukdom eller skada – märks ofta först när de blir stora eller när de påverkar det centrala fältet, just för att samma utfyllnadsmekanismer förblir aktiva.

Vi ser inte hålet i vår syn eftersom hjärnan redan har lappat det.