Bysantinsk feltolerans är ett systems förmåga att fortsätta fungera även när vissa deltagare ljuger eller misslyckas. Namnet kommer från ett tankeexperiment om bysantinska generaler som försöker koordinera en attack medan budbärare kan tillfångatas eller förrädare kan skicka falska order. Generalerna behöver en plan som fungerar om vissa av dem är opålitliga. En blockkedja har samma problem. Noder kan gå offline. Noder kan skicka motstridig information. Nätverket måste fortfarande komma överens om vilka transaktioner som är giltiga.

Praktisk bysantinsk feltolerans, eller PBFT, är en algoritm som löser detta. Den fungerar bra när antalet felaktiga noder är litet i förhållande till det totala antalet. Många behöriga blockkedjor använder PBFT-varianter eftersom de vet vilka deltagarna är. Bitcoins proof-of-work har en annan metod. Den identifierar inte pålitliga noder. Den gör det dyrt att ljuga genom att kräva beräkningsarbete. Den längsta kedjan vinner, och att producera en längre kedja än det ärliga nätverket är oöverkomligt kostsamt.

Tröskelvärden för feltolerans

• Kraschfeltolerans — noder kan misslyckas men inte ljuga
• Bysantinsk feltolerans — noder kan misslyckas och skicka falsk information
• PBFT — tolererar vanligtvis att upp till en tredjedel av noderna är felaktiga

Inget system tolererar obegränsat med dåliga aktörer. Frågan är hur mycket dåligt beteende protokollet kan absorbera innan konsensus bryts.