En tilt är en kamerarörelse som roterar vertikalt på en fast axel. Kameran stannar på ett ställe och pekar uppåt eller nedåt. Det är den vertikala motsvarigheten till panorering. En tilt uppåt avslöjar något ovanför bilden, som en hög byggnad eller en himmel. En tilt nedåt avslöjar något nedanför, som en karaktärs fötter eller en klippa. En långsam tilt kan vara meditativ. En snabb tilt kan vara desorienterande. Tiltningen är ett enkelt men effektivt verktyg.

Lutningen används ofta för att avslöja skala. Kameran börjar på en karaktärs ansikte och lutar uppåt för att avslöja ett högt monster. Den börjar på ett landskap och lutar nedåt för att avslöja en dold dal. Den börjar på en detalj och lutar uppåt för att avslöja helheten. Lutningen styr vad publiken ser och när. Det är ett verktyg för uppenbarelse. Den kan också användas för att följa ett motiv. Om en karaktär klättrar uppför en stege lutar kameran uppåt för att hålla dem inom bild. Om en karaktär faller lutar kameran nedåt.

Lutningen är inte detsamma som en kranfotografering, som flyttar kameran genom rymden. En lutning roterar kameran på plats. Skillnaden är viktig. En lutning håller kameran på ett fast avstånd från motivet. En kranfotografering ändrar avståndet och höjden. Båda skapar vertikal rörelse, men de skapar olika effekter. Lutningen är enklare och billigare. Den kräver bara ett stativ med ett fluidhuvud. Kranfotograferingen kräver en kran. Lutningen är grunden för vertikal kamerarörelse.