Syntetisk biologi designar och bygger nya biologiska delar och system. Den behandlar DNA som ett programmeringsspråk och celler som programmerbara chassin. Istället för att studera det som existerar skapar den det som inte gör det. Området kombinerar molekylärbiologi, teknik, datavetenskap och kemi. Det är ambitiöst, kontroversiellt och utvecklas snabbt.

Arbetet involverar flera tillvägagångssätt. Standardiserade DNA-delar, kallade BioBricks, kan sättas samman till genetiska kretsar. Gensyntes möjliggör konstruktion av gener och genom från grunden. Metabolisk ingenjörskonst omdirigerar cellmetabolismen för att producera nya föreningar. Genomredigering och syntes skapar organismer med minimala eller omdesignade genom. Målet är förutsägbarhet och kontroll.

Syntetisk biologi har producerat användbara saker. Konstruerad jäst producerar artemisinsyra, en föregångare till ett läkemedel mot malaria. Konstruerade bakterier producerar biobränslen och bioplaster. Konstruerade celler detekterar miljöföroreningar och rapporterar dem med en fluorescerande signal. Syntetiska genkretsar används inom forskning för att studera genreglering och inom medicin för att programmera immunceller.

Fältet väcker oro. Konstruerade organismer kan fly och störa ekosystem. Syntetiska patogener kan användas som vapen. Gränsen mellan att konstruera och skapa liv är suddig. Regelverken håller fortfarande på att komma ikapp. Syntetisk biologi är kraftfullt, och dess konsekvenser kommer att bero på hur det styrs.