Vissa människor lever i samhällets utkant. De är inte förslavade eller fängslade, men de är utestängda från fullt deltagande. Marginalisering är processen att pressa grupper till samhällets utkant med begränsad tillgång till resurser, rättigheter och möjligheter. Det drabbar fattiga, etniska minoriteter, invandrare, funktionshindrade, HBTQ+-personer och andra.

Marginalisering är strukturell. Den är inbyggd i bostadsmarknader, skolfinansiering, anställningspraxis och politisk representation. Det är inte bara individuella fördomar. Det är den kumulativa effekten av politik och institutioner som lämnar vissa människor utanför.

Marginaliseringens dimensioner

• Ekonomi: låg inkomst, instabilt arbete, fattigdom
• Politiskt: brist på röst, underrepresentation
• Socialt: stigma, isolering, diskriminering
• Rumslig: segregation, dåliga bostäder, matöknar
• Kulturell: devalvering av språk, religion eller identitet

Marginalisering är inte oundviklig. Politik som positiv särbehandling, universell sjukvård och prisvärda bostäder kan minska den. Men utan avsiktliga ansträngningar tenderar den att reproducera sig över generationer.