Basrösten upptar det lägsta registret i det manliga röstspektrumet. Dess bottennoter utgör grunden för körharmoni, medan dess övre register kan bära melodiska linjer med tyngd och värme.

I opera porträtterar basen ofta auktoritetsfigurer, skurkar eller komiska karaktärer vars låga toner förmedlar tyngd. Körbasar förankrar ackordet och stämer resten av ensemblen. Solorepertoaren sträcker sig från Bachs djupa arior till Schuberts lyriska sånger och mer därtill.

Träningen betonar resonans i bröstet och noggrann hantering av passaggion mellan registren. En välproducerad basröst balanserar kraft med tydlighet så att texten förblir begriplig även på låga toner. Många ensembler värdesätter pålitliga basar eftersom stämman är viktig men ibland underbemannad.

Termen förekommer även i instrumentala sammanhang, men den vokala betydelsen förblir primär i sång.