Övergripande försäkringsgränser gäller inte alltid enhetligt. En delgräns är ett lägre maximalt försäkringsbelopp som gäller för en specifik kategori av förlust, plats eller fara inom en större försäkringsgräns. När delgränsen är förbrukad finns ingen ytterligare utbetalning tillgänglig för den kategorin, även om den övergripande gränsen kvarstår.

Översvämning, jordbävning, mögel och vissa ansvarsrisker har vanligtvis delgränser. Denna anordning gör det möjligt för försäkringsbolag att erbjuda ett brett skydd samtidigt som de begränsar ackumuleringsrisken för särskilt volatila eller katastrofala faror. Försäkringstagare måste noggrant läsa igenom deklarationerna och påteckningarna för att identifiera varje delgräns som gäller.

När en skada når en delgräns kan den försäkrade drabbas av ett betydande gap i den oförsäkrade försäkringen. Högre delgränser eller separat självrisk kan täcka detta gap till en extra kostnad. Tydlig schemaläggning av delgränser på deklarationssidan minskar senare tvister om tillgänglig täckning.

• Lägre täckningstak för en specifik förlusttyp
• Gäller inom en högre total försäkringsgräns
• Vanligt för katastrof- och specialexponeringar
• Kan skapa oförsäkrade luckor om de förbises