Ett fält är ett enda attribut i en databaspost. I en kundtabell kan fält innehålla förnamn, efternamn, e-postadress, telefonnummer och registreringsdatum. Varje fält innehåller en informationsenhet om posten. Fältet har en datatyp: text, nummer, datum, booleskt värde. Det kan ha begränsningar: obligatoriskt, unikt, maximal längd. Fältet är den minsta dataenheten i en relationsdatabas.

Fält definieras i schemat. Schemat anger fältnamn, typ och begränsningar. Att ändra ett fält efter att data finns är möjligt men riskabelt. Att lägga till ett fält är vanligtvis säkert. Att ta bort ett fält bryter frågor som refererar till det. Att ändra en typ kan skada data om konverteringen inte är ren. Att byta namn på ett fält bryter alla frågor, rapporter och applikationer som använder det gamla namnet. Namngivningskonventioner för fält är viktiga. Konsekventa namn gör scheman lättare att förstå. Ett fält som heter cust_email i en tabell och customer_email i en annan skapar förvirring. Ett fält som heter status som betyder olika saker i olika tabeller orsakar fel. Bra fältnamn är beskrivande och konsekventa. De berättar vad informationen är utan att kräva dokumentation. Dåliga fältnamn kräver en avkodningsring.

Fältegenskaper

• Namn — identifieraren som används i frågor
• Typ — text, nummer, datum, booleskt
• Längd — maximal storlek för textfält
• Begränsningar — obligatoriska, unika, standardvärden
• Beskrivning — dokumentation av vad fältet innehåller

Ett fält är ett löfte. Det anger vilka data posten innehåller. Bryter man löftet bryts även alla frågor som bygger på det.