Biometri autentiserar dig genom vad du är. Ett fingeravtryck, ett ansikte, en iris, ett röstavtryck eller hur du skriver. Till skillnad från ett lösenord kan du inte glömma det eller skriva det på en post-it-lapp. Till skillnad från en token kan du inte lämna den hemma. Den bekvämligheten är anledningen till att fingeravtrycksläsare och ansiktslåsning finns på nästan alla telefoner. Samma egenskaper gör biometri attraktiv för högsäkerhetsanläggningar och gränskontroller.

Biometri är inte perfekt. Ett fingeravtryck kan lyftas från ett glas och replikeras. Ansiktsigenkänning kan luras av ett fotografi eller en mask i vissa implementeringar. Röst kan spelas in och syntetiseras. Liveness-detektering hjälper, vilket kräver en blinkning, en rörelse eller en puls. Det större problemet är permanens. Du kan ändra ett komprometterat lösenord. Du kan inte ändra ditt fingeravtryck. Om en biometrisk databas läcker är skadan permanent. Det är därför de flesta system lagrar en matematisk mall snarare än en rå bild, och varför biometri vanligtvis fungerar som en faktor bland flera snarare än den enda kontrollen. Integritetshänsyn spelar också roll. Vissa jurisdiktioner begränsar biometrisk insamling, och anställda har skjutit upp tidklockor för fingeravtryck. Tekniken fungerar. Styrningen håller fortfarande på att komma ikapp.

Biometriska modaliteter

• Fingeravtryck – billigt, exakt, brett spridd
• Ansiktsigenkänning — bekvämt, fungerar på avstånd
• Irisskanning – mycket noggrann, kräver samarbete
• Röst — användbart för telefonbaserad verifiering
• Beteendemässiga — tangenttryckningsdynamik, gång, kontinuerliga kontroller

Biometri är bekvämt och svårt att dela. Det är just därför det behövs en reservlösning när det misslyckas.