Bön är en ödmjuk och innerlig begäran eller bön som riktas till Gud. Det är inte ett krav. Det är inte ett förslag. Det är en vädjan. Den kommer från ett behov. Den erkänner beroende. Den ber om hjälp. Ordet kommer från latinets supplicare, som betyder att knäböja. Det är tiggarens ställning inför kungen.

Bön är en form av bön. Paulus nämner den i Filipperbrevet 4:6. Var inte bekymrade för något, utan låt i allt era önskningar komma fram inför Gud genom bön och åkallan med tacksägelse. Bön är specifik. Den ber om något. Den är inte vag. Den är inte allmän. Det är hjärtats rop. Det är barnets begäran till fadern.

Bön i skriften

• Filipperbrevet 4:6: bön och åkallan med tacksägelse.
• Efesierbrevet 6:18: Be alltid i Anden med all bön och åkallan.
• 1 Timoteus 2:1: böner, ödmjuka böner, förböner och tacksägelser.
• Psalm 30:8 Till dig, Herre, ropade jag, och till Herren bönföll jag.
• Daniel 9:3: Jag vände mig till Herren Gud och sökte honom genom bön och vädjan om nåd.

Bön är inte självisk. Den är inte krävande. Den är ödmjuk. Den är tillitsfull. Den säger: Gud, jag behöver dig. Den säger: Jag kan inte göra detta ensam. Den säger: snälla hjälp. Bön är de hjälplösas bön. Det är de desperatas bön. Det är de trognas bön. Gud hör bön. Han svarar. Inte alltid som vi vill. Inte alltid när vi vill. Men han svarar. Han är en god far. Han ger goda gåvor. Han inbjuder oss att be. Han inbjuder oss att vädja. Han inbjuder oss att bönfalla. Nådens tron ​​är öppen. Kom frimodigt. Kom ödmjukt. Kom med bön. Han lyssnar.