Tabletten är den vanligaste doseringsformen i världen. Det är en fast dos läkemedel komprimerad till en skiva, ofta med en skåra för delning. Tabletter är praktiska, stabila och billiga att tillverka. De kan drageras för att maskera smak, skydda mot fukt eller kontrollera frisättning. De kan ha omedelbar frisättning, förlängd frisättning eller fördröjd frisättning. Variationen är enorm, men grundidén är enkel: komprimera pulvret till en form som är lätt att svälja och löses upp på rätt plats och tidpunkt.

Att tillverka en tablett innebär flera steg. Den aktiva ingrediensen blandas med hjälpämnen: fyllnadsmedel för att ge den större volym, bindemedel för att hålla ihop den, sprängmedel för att hjälpa den att brytas isär och smörjmedel för att förhindra att den fastnar i pressen. Blandningen granuleras, torkas och komprimeras till tabletter. Vissa tabletter drageras i en panna eller en fluidiserad bädddrageringsmaskin. Kvalitetskontrolltester kontrollerar vikt, hårdhet, sprödhet och upplösning. En tablett som är för hård kanske inte löses upp; en som är för mjuk kan smula sönder i flaskan.

Typer av tabletter:

• Omedelbar frisättning. Lös upp sig snabbt efter förtäring.
• Förlängd frisättning. Frisätter läkemedel långsamt under timmar.
• Fördröjd frisättning. Dragerad för att lösas upp i tarmen, inte i magsäcken.
• Tuggbar. Utformad för att tuggas innan den sväljs.
• Sublingual. Lös upp sig under tungan för snabb absorption.

Tabletterna ska förvaras torrt. Fukt kan få dem att smula sönder eller brytas ner.