Parapsykologi är studiet av påstådda paranormala fenomen, inklusive extrasensorisk perception och psykokinesi. Den undersöker påståenden om att information eller påverkan kan ske utan de kända sensoriska och motoriska kanalerna.

Forskare har använt kontrollerade laboratoriemetoder – gissning av kort, fjärrtittande, slumptalsgenerering – för att testa telepati, klärvoajans, prekognition och effekter av sinne-över-materia. Metaanalyser av de mest rigorösa studierna har ibland rapporterat små positiva effekter, men oberoende replikering under snäva förhållanden har varit inkonsekvent. Kritiker menar att återstående positiva resultat kan tillskrivas metodologiska brister, selektiv rapportering eller slump.

Den gängse vetenskapliga konsensusen accepterar inte existensen av paranormala förmågor. Avsaknaden av en rimlig mekanism som överensstämmer med etablerad fysik, i kombination med att effekterna inte stabiliseras under granskning, ligger till grund för denna bedömning. Parapsykologi fortsätter att vara ett litet forskarsamhälle och ett ämne som fascinerar allmänheten, men det har inte producerat reproducerbara bevis som har förändrat den bredare vetenskapliga synen.

Extraordinära påståenden förblir extraordinära tills bevisen blir motsvarande starka.