Gatufotografi är uppriktig fotografering av vardagslivet i offentliga rum. Det handlar inte om gator, även om gatorna ofta är miljön. Det handlar om människor, ögonblick och stadslivets struktur. Fotografen går, tittar och väntar. De fångar vad Henri Cartier-Bresson kallade det avgörande ögonblicket, det ögonblick då form och innehåll möts. Gatufotografi är oposerad och oiscensatt. Det är en registrering av vad som hände, som det hände.

Gatufotografering har en rik historia. Eugène Atget fotograferade Paris i början av 1900-talet. Cartier-Bresson, Robert Frank, Garry Winogrand och Diane Arbus formade genren i mitten av århundradet. Idag utövas gatufotografering runt om i världen och delas på Instagram och i fotoböcker. Etiken debatteras. Är det okej att fotografera främlingar utan deras samtycke? Lagarna varierar mellan länder. På många platser är fotografering offentligt lagligt. Men lagligt är inte detsamma som etiskt. Vissa gatufotografer ber om lov. Andra fotograferar först och tar konsekvenserna. Det bästa gatufotograferandet är respektfullt, nyfiket och observant. Det handlar inte om att stjäla bilder. Det handlar om att lägga märke till vad andra missar.

Tips för gatufotografering

• Gå. Täck marken och var uppmärksam.
• Ha tålamod. De bästa stunderna kommer till dem som väntar.
• Filma vidvinkel. Vidvinkelobjektiv låter dig inkludera sammanhang.
• Var respektfull. Le, nicka och gå vidare.
• Känn till lagen. Förstå dina rättigheter och begränsningar.

Gatufotografering handlar inte bara om kameran. Det handlar om att se. Det handlar om att vara närvarande och uppmärksamma världen omkring sig.