Ett panorama är en vidvinkelbild som sammanfogas från flera fotografier. Fotografen tar en serie överlappande bildrutor, roterar kameran mellan bilderna och programvaran kombinerar dem till en enda bred bild. Panoramor kan vara horisontella, vertikala eller till och med sfäriska. De kan fånga ett svepande landskap, en trång gata eller ett helt rum. Tekniken går tillbaka till fotografins tidiga dagar, då fotografer limmade ihop utskrifter för att skapa vidsträckta vyer. Digital sammanfogning har gjort processen snabbare och mer exakt.

Att fotografera ett panorama kräver försiktighet. Kameran bör vara i våg och roterad runt sin nodpunkt, den punkt där objektivets ingångspupill sitter. Detta minimerar parallaxfel, vilket orsakar feljustering mellan bildrutorna. Överlappningen bör vara cirka 30 procent. Exponeringen bör vara låst så att himlen inte ändrar ljusstyrka mellan bildrutorna. Bländaren bör vara fast så att skärpedjupet inte förskjuts. Ett stativ är bra men inte nödvändigt. Många kameror har ett panoramaläge som automatiserar processen. Resultatet kan bli spektakulärt, men det kan också vara en gimmick om kompositionen inte motiverar bredden.

Panorama-tips

• Nivellera kameran. Använd ett stativ med panoreringshuvud.
• Lås exponeringen. Förhindra ljusstyrkeförskjutningar mellan bildrutor.
• Överlappa bildrutor. Cirka 30 procents överlappning fungerar bra.
• Rotera runt nodpunkten. Minimera parallaxfelet.
• Kontrollera sömmen. Leta efter sömmar och felställningar.

Ett panorama är inte bara en vidvinkelbild. Det är ett sätt att se en scen som ögat inte kan uppfatta på en gång.