Stigande handling är den serie av händelser som bygger spänning och leder till klimax. Den börjar efter den utlösande händelsen och slutar vid berättelsens vändpunkt. Varje händelse höjer insatserna. Hindren mångfaldigas. Huvudpersonen kämpar. Läsaren oroar sig.

I en deckare är den stigande handlingen utredningen: ledtrådar, misstänkta, falska ledtrådar. I en kärleksroman är det den växande attraktionen och hindren som håller paret isär. I en thriller är det jakten, de nödiga flykterna, den åtstramande snaran. Den stigande handlingen är den längsta delen av de flesta berättelser. Det är där handlingen lever.

Element av stigande handling

• Komplikationer: nya hinder för huvudpersonen.
• Konflikt: den centrala kampen intensifieras.
• Spänning: läsaren förutser vad som händer härnäst.
• Karaktärsutveckling: huvudpersonen växer eller förändras.
• Förebådelse: antydningar om det kommande klimaxet.

Den stigande handlingen måste eskalera. Om spänningen förblir oförändrad blir läsaren uttråkad. Varje scen ska göra saker värre eller mer komplicerade. Huvudpersonen ska försöka och misslyckas, och sedan försöka igen. Misslyckandena höjer insatserna. Framgångarna är tillfälliga. Klimaxet känns bara förtjänat om den stigande handlingen har varit tillräckligt svår. En novell kan ha en eller två händelser i stigande handlingar. En roman kan ha dussintals. Strukturen är flexibel, men funktionen är densamma: bygg upp tryck tills något måste ge vika. Den stigande handlingen är berättelsens motor. Den förvandlar den uppviglande händelsen till en kris.