En hash är ett fingeravtryck av data. Mata in vilken inmatning som helst i en hashfunktion så får du tillbaka en teckensträng med fast längd. Samma inmatning producerar alltid samma hash. Ändra ett tecken i inmatningen så ändras hashen helt. Den egenskapen gör hash användbara för verifiering. Du kan kontrollera att en fil inte har ändrats genom att jämföra dess hash med ett känt bra värde. Bitcoin använder SHA-256. Ethereum använder Keccak-256. Varje block innehåller hashen från föregående block, vilket länkar samman kedjan.

Hashfunktioner är enkelriktade. Du kan inte arbeta bakåt från en hash till den ursprungliga inmatningen. Det är därför de används för lösenord och bevis. Miners tävlar om att hitta en hash under ett visst mål. De ändrar en nonce, hashar blockheadern och kontrollerar resultatet. Processen är gissning-och-kontroll i massiv skala. Att hitta en giltig hash bevisar att arbete utfördes. Att verifiera det kräver nästan ingen ansträngning. Den asymmetrin är grunden för proof-of-work. Hashfunktioner används också för att generera plånboksadresser och verifiera transaktionsintegritet.

Hashfunktionsegenskaper

• Deterministisk — samma ingång ger alltid samma utgång
• Snabb att beräkna — verifiering är billigt
• Preimage-resistent — kan inte reversera hashen
• Lavineffekt — liten förändring i ingången, helt annan utgång

En hash är inte kryptering. Det är en enkelriktad digest. Det finns ingen nyckel och inget sätt att dekryptera.