En rivningskula svingar in i en tegelvägg, och väggen faller sönder. Det är rivning, den kontrollerade nedbrytningen av byggnader eller strukturer. Det är motsatsen till byggnation, men det är också en byggaktivitet. Det kräver planering, tillstånd och säkerhetsåtgärder. Byggnaden måste undersökas för farliga material som asbest och blyfärg. Elförsörjning måste kopplas bort. Angränsande strukturer måste skyddas. Rivningsmetoden beror på byggnaden, platsen och budgeten.

Rivningsmetoder inkluderar manuell rivning, mekanisk rivning och implosion. Manuell rivning använder handverktyg och liten utrustning för invändig rivning och selektiv rivning. Mekanisk rivning använder grävmaskiner, bulldozrar och högräckviddsmaskiner för att riva ner strukturer. Implosion använder sprängämnen för att rasa en byggnad i en kontrollerad kollaps. Det används för höga byggnader i trånga stadsmiljöer. Det kräver noggrann planering och en stor säkerhetszon. I köket är motsvarigheten att bryta ner en kyckling. Kocken använder en kniv för att separera delarna. Slaktkroppen demonteras. Delarna används. Helheten reduceras till komponenter.

Rivning genererar enorma mängder avfall. Betong, stål, trä och skräp måste sorteras och kasseras. Återvinning blir allt vanligare. Betong kan krossas och återanvändas som ballast. Stål kan smältas och omformas. Dekonstruktion, vilket innebär att man varsamt demonterar en byggnad för att rädda material, är ett mer hållbart alternativ. Det är långsammare och dyrare. Det är också bättre för planeten. Rivning är en nödvändig del av byggcykeln. Det kan göras bra eller dåligt. Valet spelar roll.