Ett dia är en positiv genomskinlig bild på film. Det är motsatsen till ett negativ. Bilden på filmen är densamma som scenen, inte inverterad. Dia var en gång standarden för professionell färgfotografering, särskilt för publicering och projektion. Ett dia kunde monteras i en ram och projiceras på en skärm, eller skannas för utskrift. Färgerna var rika och mättade, och upplösningen var hög. Dia användes också för presentationer före PowerPoint. En karusellprojektor som klickade igenom diabilder var en vanlig syn i klassrum och styrelserum.

Diabilder har nackdelar. De har mindre exponeringsutrymme än negativ. Ett dia som är något överexponerat ser urtvättat ut. Ett dia som är något underexponerat ser mörkt ut. Det finns lite utrymme för fel. Diabilder är också ömtåliga. De repas, bleknar och samlar damm. De kräver noggrann förvaring. Trots dessa nackdelar föredrog många fotografer diabilder för deras färgnoggrannhet och skärpa. Filmmaterialen Kodachrome, Ektachrome och Fujichrome är legendariska. Idag är diabilder ett nischformat, men de används fortfarande av vissa fotografer och samlas in av entusiaster. Digitalisering av diabilder bevarar dem för kommande generationer.

Bildfakta

• Typ. Positiv transparens.
• Projektion. Monterad i ramar för projektion.
• Latitude. Mindre än negativ film.
• Färg. Rik och mättad.
• Förvaring. Kräver varsam hantering.

Ett dia är inte samma sak som ett negativ. Ett negativ är inverterat. Ett dia är positivt. Bilden på ett dia är densamma som scenen.