Vintagekläder kommer från en tidigare era. De är inte bara gamla. De är gamla nog att skilja sig från dagens mode men inte så gamla att de blir antika. Den allmänna regeln är minst 20 år gamla. En klänning från 1990-talet är vintage. En klänning från 1920-talet är antik. Vintageplagg värderas för sitt hantverk, material och design, som ofta skiljer sig från modern produktion.

Marknaden är stor och varierad. Vintagebutiker, loppmarknader och onlineplattformar säljer plagg från många decennier. Vissa köpare söker investeringsplagg från lyxhus. Andra letar efter vardagskläder till lägre priser. Vintagejeans, skinnjackor och band-t-shirts är särskilt populära. Skick spelar roll. Ett plagg i utmärkt skick betingar ett högre pris. Reparationer och ändringar påverkar värdet. Proveniens, eller plaggets historia, kan öka intresset.

Vintage har en miljömässig attraktionskraft. Att köpa begagnat förlänger ett plaggs livslängd och hindrar det från att hamna på soptippar. Det undviker resursanvändningen vid nyproduktion. Efterfrågan på vintage har ökat i takt med att hållbarhetsfrågorna ökar. Den tillväxten har skapat komplikationer. Priserna har stigit. Vissa säljare felaktigt märker nyare plagg som vintage. Snabbmodemärken har producerat "vintageinspirerade" kollektioner som härmar looken utan historien. Sann vintage förblir distinkt. Den bär sin tids prägel, från sömmarna till etiketten till slitaget.

Vanliga epoker

• 1920- och 1930-talen
• 1940- och 1950-talen
• 1960- och 1970-talen
• 1980- och 1990-talen
• Tidigt 2000-tal (framväxande årgång)