Exhibitionism är upphetsning av att bli sedd. I en konsensuell miljö kan det innebära att en partner tittar på dig när du klä av dig, en klubb med regler, eller ett foto som skickas till någon som bett om det. Det är blicken som är det som är det som är det som är upphetsande, inte bara nakenheten.

Det kliniska och juridiska problemet börjar när publiken inte valde att delta. Att visa främlingar är ett brott, inte en personlig egenhet. Parker, fönster som vetter mot andra hem och kollektivtrafik är inte lekplatser. Samtycket måste omfatta alla tittare.

Par använder ibland exponering som en förhandlad krydda: en halvöppen dörr i en hyrd stuga, en spegel, en betrodd vän i ett rum. De scenerna behöver fortfarande en utgång om någon plötsligt hatar känslan av att bli betraktad.

Foton lever för evigt. Upphetsning är dålig på att förutsäga nästa års ånger.