Kulan är den lilla arbetshästen i vibratorlådan. En metall- eller plastcylinder stor som en tumme håller en motor och en knapp. Tryck den mot klitoris, placera den mot en penisring, släpp den ner i en ihålig plugg eller håll den mot en bröstvårta. Den gör ett jobb: lokalt surr.

Billigare kulor drivs av klockbatterier och dör i värsta fall. USB-laddningsbara versioner håller längre och erbjuder vanligtvis ett par olika ljudmönster. Ljudet varierar. Vissa viskar. Andra låter som en elektrisk tandborste, vilket är viktigt i en delad lägenhet.

Eftersom kontaktytan är liten kan lite glidmedel eller till och med vatten på spetsen ändra känslan från vass till glidande. Dra inte ut en kula ur ett kroppshålrum genom att använda laddningsporten. Om du vill använda den för internt bruk, välj en modell med en griplina och ett förseglat lock.

Vardagliga verkligheter

• En hylsa eller penisringsadapter multiplicerar vad en enda kula kan göra.
• Lock som skruvas av kan läcka; magnetiska laddningar undviker den skarven.
• Skölj näsan efter användning så att ludd inte följer med vid nästa användning.
• Om spetsen flagnar, släng den istället för att slipa plasten slät.