Hjärnbarken är det tunna, veckade yttre lagret av hjärnan. Det är sätet för de högre funktioner som utmärker mänsklig kognition – perception, viljestyrd rörelse, språk, resonemang och planering.

Hos människor är cortex djupt invecklad, vilket kraftigt ökar dess yta inom skallens gränser. Den är uppdelad i fyra lober på varje sida: frontal, parietal, temporal och occipital. Primära sensoriska och motoriska områden upptar specifika regioner; det mycket större återstående territoriet består av associationscortex som integrerar information och stöder komplex mental aktivitet. De två hjärnhalvorna är specialiserade till en viss grad – språket är vanligtvis vänsterlateraliserat – men de förblir i ständig kommunikation via corpus callosum.

Kortikal tjocklek och integriteten hos dess kopplingar förändras under livslängden och påverkas av erfarenhet, sjukdom och skada. Neuroavbildning har gjort det möjligt att observera cortex i arbete under specifika uppgifter, vilket avslöjar distribuerade nätverk snarare än isolerade centra för de flesta psykologiska funktioner.

När vi talar om sinnets mest flexibla och tydligt mänskliga förmågor, talar vi i stor utsträckning om hjärnbarken.